I och med att mitt hem är placerat långt ifrån allt, så är jag tvingad att hänvisa mig till buss 744 när jag vill ge mig ut på äventyr. Visst önskar jag ofta att det inte vore så; att jag bodde nånstans där närmsta H&M låg två minuter bort, men alla mina år jag spenderat på sjufyrtiofyran har lärt mig att tycka om det här med bussresande. Det ger mig 25 minuter varje morgon, och 25 minuter varje eftermidag till att reflektera över livet, piggna till, fundera på problem och panikplugga läxor. Jag vill inte ha någon intill mig på bussen, varken okänd eller vän. På bussar pratar man inte. Om bussen är full kan jag godkänna ett fett arsle brevid mitt eget, men på dessa villkor:
- Personen i fråga måste vidta allla medel för att inte störa mig. (mobil/högljudd Mp3, tidning etc.)
- Personen i fråga får inte vidröra mig på något vis.
- Personen i fråga får inte lukta illa.
- Personen i fråga måste byta säte så fort det blir något ledigt. (även om detta innebär att personen i fråga måste döda en gammal tant som vill sitta ner)
Min buss ser ut såhär:
Jag tycker om att åka buss.
Puss! //Linnea, Nea, Gandalf ,Biibii
1 kommentar:
hehe...jag är en tönt. Och minns jag inte fel från när vi var hos pauline så satt du vid gällingegangstrarna...
Skicka en kommentar