Det är fan inte tanken som räknas

Önskar jag kunde hjälpa, förstå och vara av betydelse. Önskar det fanns allmängiltiga ord som gjorde allt bra, att jag kunde ta bort alla motgångar eller åtminstone göra så att de uppskattar allt det som inte gått i stöpet än. Känslan just nu är att jag står stadigt på jorden medan de jag älskar faller handlöst ner i ångestens avgrund. Mina händer är bakbundna och jag vet inte hur man knyter upp knuten, vad som är hemligheten och lösningen för att kunna hjälpa dem upp.

Jag vet, jag vet så väl att det inte går att hjälpa den som inte vill bli hjälpt, och jag vet, jag vet att det bara är inbillning att jag på nåt vis skulle kunna relatera, jag har aldrig gått hos BUP , och jag vet, jag vet att jag bara borde vara lycklig eftersom jag faktiskt kan, men ändå.

Jag har gjort mitt val, det gjorde jag förmodligen så fort jag började umgås med er.
Jag vill att ni ska må så bra ni kan, därför vill jag att ni smittar min lycka med er olycka. Då skulle jag i alla fall inte känna mig så meningslös. Då kan vi vara på samma nivå, och kanske till och med kunna förstå varann, då och då. Bara var ärlig, försök inte få skiten att låta mindre förjävlig, jag kan ta det, det måste jag.

Hmm detta låter väldigt.. pretentiöst? Som att jag är en god samarit och ber er att be mig hjälpa er. Vill verkligen inte att det skall uppfattas så. Egentligen borde jag inte publicera detta. Det kanske jag inte gör, jag kanske gör som jag gör med alla mina allt för ärliga brev. eller så vågar jag. Jag hoppas jag vågar. Och om du läser detta och inte förstår, då är det nog inte menat till dig. Hoppas någon av dem det är riktat till faktiskt läser bara.. Jag älskar er.

Herregud!

klockan är 23 45, jag har studiedag imorrn men borde verkligen jättemycket sova. Har så inihelvetesmycket plugg att göra imorgon, det är nämligen en fin dag på onsdag som kallas "sista inlämningsdag" och typ alla arbeten, prov och redovisningar jag gjort under min underbara gymnasietid skall vara klara och inlämnade. Ganska viktig dag med andra ord.. Och hur ska jag fira? Gå och lägga mig tidigt såklart, för torsdag klockan sju ska jag jobba på signes hus!Ännu en anledning till att sova, sist jag jobbade där var jag helt sinnessjukt trött och kunde liksom inte stå på bena.. de e gött, eller hur?

Snart så blir det äventyr för hela slanten och jag längtar så mycket, det ska bli underbart kul att tälta, paddla kanot och vara frilufsiga med de närmsta vännerna när allt är gjort och man inte behöver tänka på nån skit alls mer på åtminstone några månader! Men innan dess är det en del som behöver bli gjort och det ska jag göra imorrn så därför ska jag sova nu och borde inte sitta oxh blogga för det kan jag göra en annan dag men jag kan inte sluta oh herregud denna meningen kommer aldrig ta slut om jag inte somnar eller nåt........................................................................zzzZZZzzzzzzzZZZzzzzzzZzzzzZZZZZZZzzZZZZzzzZZZZzzzzzZZZZzZZZZZZZzzzzZZZzzzzz

Ooops, nu var det sådär längesen jag skrev igen. Har gått och blivit sjuk, fanfanfan, sämsta siden att bli sjuk någonsin. Har just nu 10 skitviktigta uppgifter i skolan, jippie, då tar vi och stannar hemma och sover några dar! Nej, för då får jag inte godkänt i alla ämben, och då failar jag gymnasiet och då är enda utvägen att börja hora på rosenlund. Sweet.

Gårdagen var väldigt rolig, mina porrskor åkte på och jag var fashion som få! En grogg och två och en halv cider tar en uppenbarligen gaska långt. Såna kvällar frågar man sig dock varför det inte finns några "Vid Behov"-rum i den riktiga världen, med sängar för natten, vatten och lite lipsyl åt tre rädda små flickor, övergivna i storstan.

Nej, nu får det vara nog. Hello Saferide, ett äpple och en anteckningsbok: Arbetsmiljö och säkerhetsuppgiften - Here I am!!

Tja. Hittade en asfin hatt hos gammelfarmor förresten.

Jobb

Shit pommes frites (ser konstigt ut när man skriver det.. Skitt pommfritt ska det ju va.. men det ser ännu konstigare ut.. Shit! men i alla fall..) Shit pommes frites jag kommer att sova all min lediga tid i sommar! Jag trodde förra sommarens jobb var tröttsamt, men herregud jag hade kunnat sova i 11 timmar nu! Och vad har jag gjort? började klockan åtta, fick kläder och gick brevid en kvinna som hette Gunnel hela förmiddagen. Vi hackade grönsaker till middagen städade lite (förövrigt mycket roligare än att städa hemma, man tog en trädgårdsslang och bara sprutade tills stället var en swimmingpool, och sen borstade man det vattnet i en brunn. Vattenlek=roligt!) Efter städningen stog vi i disken ett tag, sen efter lunchen hjälpte jag till i serveringen hela eftermiddagen, till kvart över tre. Det var förvånansvärt roligt för att vara ett knegarjobb, och atta tanterna där var snälla! Men suck vad trött jag är. Ska provjobba igen den 20:e maj, jag får se om jag blir lika trött då eller om det är enklare när man kan rutinerna någorlunda för jag vet inte om jag ORKAR detta hela sommaren..

Imorrn: BARCA!!!!! Yey! Och låt oss inte tala om historiaprovet, svenskaarbetet, religionsarbetet, ARL-arbetet, projektrapporten och gympaprovet.. De får jag oroa mig för när jag kommer hem!

Paranoia

Skickar ett sms - inget svar. 30 min. senare, ett till. Skriver ett meddelande till en annan kompis, inget svar på det heller. Har de glömt? Blir jag ignorerad? lever de? 50 min. senare: Två till sms, till vän 1 och en tredje polare och sen ringa vän 1 ytterligare en timma senare. inget svar. 1 nytt meddelande, från vän 3. Ingen skillnad egentligen, vän 3 behöver också info från vän 1. Skickar sms till vän 2 igen och pratar lite med vän 3, så telefonen funkar ju i alla fall. Ringer vän 1. väntar en timma. ringer vän 2. Beklagar mig på facebook, känner mig som en stalker och blir skitnervös. Sms från vän 1, wohoo! Glömde telefonen på gymmet.. Nu är det bara vän 2, som spenderade helgen på en gymnasieskola spelandes rollspel, som inte är kontaktbar. suck, hur fan ska detta gå?

Hemligheterna

Är det nåt jag missat eller är det bara mitt självförtroende som spökar?
Är det meningen att man ska acceptera verkligheten och göra det bästa av det man har, eller är det att ge upp? Ska jag istället revolutionera, kasta mig handlöst in i en dröm som kanske är en mardröm om bara nån timma?

Är tryggheten nåt att eftersträva eller fly ifrån? Jag kan känna mig lycklig, som allra mest lycklig när jag strosar omkring själv i götet, lever för mig själv i några timmar, och gör det jag vill för stunden, men hur ska jag kunna veta NU om det är det jag är gjord för? Och jag kan trivas med massvis med folk omkring mig, betyder det att jag ska bo på kollektiv? Eller ska jag få estetsjukan och skaffa en etta i berlin/london/paris och börja röka braj och leka "liv" i några år, tills jag inser att det inte funkar så? Eller kan det funka så?

Gud jag vet inte ens om jag skriver för mig själv eller för dig, för att du ska förstå mig vilket du säkert gör ändå för jag är så jobbigt lätt att genomskåda.. Om jag bara var mystisk och kreativ i hemlighet så hade allt varit så mycket bättre. Om jag inte var kommersiell som en coca cola och djup som en vattenpöl och om jag slutade stjäla filosofier från intet ont anande vänner..

Känner mig som en 14-åring när jag inte ens kan analysera mina EGNA svamlanden, ska man inte ha koll på sig själv vid det här laget? Såhär bra koll har jag: Jag är naiv och bitter på samma gång. Hur bra låter det? Jag känner inte igen mig själv när jag kollar i spegeln och tänker att nån faktiskt kanske tycker att jag ser ut som en docka ändå, för det vill jag ju! Men ändå inte! RESPEKT förfan, men man ska ju va snäll och söt också. Jag är ju precis som alla andra, men på nåt jävla vänster ändå inte precis som du..

Soundstack of my blogginlägg: Jakob Hellman.

WTF

Ibland när jag sitter på bussen eller kollar på tv eller gör vad som helst som inte involverar en massa prat, glömmer jag bort att andas, och blir tvungen att sitta och koncentrera mig på att andas in och ut och jag vet inte varför. Det är helt stört obehagligt. Om jag skiter i att koncentrera mig på att andas så svimmar jag nästan, för andningen kommer inte igång av sig själv. Blir livrädd.

uuuuutttttttrrrrrrrrråååååååkkkkkkkkkkaaaaaaaaaddddddddd

Herregud vad fan gör man när man inte kan TITTA på nånting utan att må illa?? Man soverj ag vet, men jag har liksom sovit klart nu.. suck. önskar att jag gillade att prata i telefon, det hade varit perfekt... men jag hatar att prata i telefon. Tips, tack?

Stjäl en grej från min vän Evelina (http://linaeve.blogg.se/)

Var och när vaknade du i morse? - Vaknade 2 gånger imorse, fast bådfa gångerna var i min egen säng.. Först vaknade jag vid åtta när mamma åkte till jobbet, gick upp, åt frukost, gick och la mig igen, vaknade igen vid halv elva typ..
Sover du naken eller i pyjamas? - beror på hur mycket jag fryser. I vanliga fall sover jag naken, men ibland har jag t-shirt, mjukisbrallor och strumpor..
När grät du senast? - Igår, för jag hatar att spy..
När var du senast naken inför en annan människa? - i söndags..
När blev du senast uppraggad? - ööhh.. vet inte.
När gjorde du bort dig sist? - Igår, spydde ju förfan inne på uppvaket, där det låg typ 10 pers eller nåt...
Vad ville du bli när du var liten? - Arkeolog! Var en sån jävla tönt asså..
Har du skrivit blev till någon kändis någongång? - Ja, till Lasse W och Stefan Sundström, för att de skulle skicka en hälsning till ovannämnda vän på hennes 18-årsdag!
Om du skulle vara någon annanstans just nu vart? - London!
Vad skulle du inte kunna leva utan förutom din familj och vänner? - ööhhmm.. synen antar jag.. märker nu hur jävla tråkigt man har utan den. Och böcker och musik såklart!
Vilken är din mest erogena zon? Hals, midja, fötter (A)
Vad gör man för att imponera på dig? - Man måste ha god moral och kunna sjunga, typ :)
Vilket är ditt bästa fyllekäk? - Pommes frites e GÖTT
Var och när äter du helst? - var som helst, när jag är hungrig. Vilket brukar betyda frukostbordet hemma, på morgonen. Jag är alltid sanslöst hungrig på morgonen...

Jag kommer nog aldrig bli Audrey Hepburn.. Men jag kan ju försöka!