Jag är klar med julklappar och allt sånt nu, bara dammsugning av rummet kvar. Rensar igenom garderoben om jag orkar/har tid.

Försöker utveckla mitt musikförråd lite. Testar Radiohead, men det är inte riktigt min kopp te.. Ska utforska nittiotalet lite, kanske kan man hitta några pärlor bland all skit. Vill hitta tillbaka till Kent med. Det fanns en kärlek där, men den har bleknat. The strokes fanns också med en gång i tiden men när de blev syntigare började jag hata syntar. Likadant var det med Kent. Det är bara melody clubs syntar jag står ut med nu för tiden. Helst ska det bara vara en gitarr och en röst.


Har börjat se vackra saker omkring mig. Vackra människor, vackra landskap, vackra ting. Nån gång ibland händer det att jag skymtar nåt nästan vackert i spegeln. Det glömmer jag snabbt igen. Önskar ibland att jag hade ett sånt där anonymt ansikte, med rak näsa, symmetriska läppar och synliga ögonbryn. Nu blev det ju inte så. Istället vann jag en sned näsa, synfel, tjocka kinder och en utstickande haka i människolotteriet. Yey. Önskar att jag kunde se snygg ut i smink och se annorlunda ut för varje rollkaraktär jag spelar, men jag är fast i detta fejset och det går ju inte att göra så mycket åt. Jag börjar vänja mig. Som sagt, ibland skymtar till och med jag något vackert i spegeln.

Men egentligen är det ju så enkelt.
Egentligen handlar det ju bara om
godhet och
kärlek och
det är ju det som har varit tanken
hela tiden!
Fan inte konstigt
att man blir bortglömd när man beter sig som ett as
när man väl får en chans att visa vad man går för.
Om man ska vara religiös.