Ännu ett sånt där tråkigt innehållslöst inlägg men det blir bara så. Här är en låt Annika Norlin (för det är väl så hon heter) har skrivit. Själva låten är inte dunderbra, men jag känner igen mig i texten, som är sådär löjligt uppenbar.

Varenda bok jag kunde komma över läste jag
och jag spydde aldrig på kullen vid 4h-gården
behövde aldrig ungdomsvården,
den enda som aldrig rökte,
den enda som aldrig försökte fuska på proven,
då lär man sig ju inte nåt.
jag var nog värd allt stryk som jag fått.

den enda som inte blev tafsad på,
den enda som inte bråkades på
den enda som hade en god relation till mor och far
och jag grät mig till söms efter alla dar,
och jag grät mig till söms efter alla dar.

Dom säger det är kul att vara ung och fri
fri från vadå, förpliktelser? tjenare
man skulle vara horan madonnan, smart och
korkad på samma gång
man skulle ha en kille med bil
man skulle ha en silverring

jag var inte ens kysst men jag visste vem jag var
så jag grät mig till söms efter alla dar

Tack kära år som går,
tack, kära dagar som lägger en paus mellan nu och då
och en paus mellan dig och mig
jag såg dig på stan igår, du såg ledsnare ut än då
jag skrattade mig till sömns.
VILKEN JÄVLA LÖGN att det ska vara ens bästa tid
VILKEN JÄVLA LÖGN att det ska vara ens bästa tid
VILKEN JÄVLA LÖGN att det ska vara ens bästa tid
VILKEN JÄVLA LÖGN att det ska vara ens bästa tid

mm, det där känner jag igen. Tack gode gud för gymnasiet.