Viiii har kämpat i fleera ååår, vi veeeeet att det gååår!!!

Hjälp, mina stämband är mörbultade. Det är fan inte meningen att vi vanliga dödliga ska sjunga Anthem.. Vi är på startlinjen av repetitionerna till vårt Sceniskt musikprojekt, och vi har panik. Det är så jävla otroligt långt ifrån klart att man får hjärtklappning och blodsockerfall och hjärnblödning på samma gång... Bittert. Och det här som skulle vara sååå fantastiskt roligt? Fattar inte grejen. Kanske skulle man ta och supa sig redlös under hela rep-och föreställningsveckan så att man slipper vara medveten om hur långt åt helvete allt går? Bra idé.