Easter feaster

Den här bloggen börjar likna alla dagböcker jag någonsin haft: Jag tycker att det är kul i början, och är jätteambitiös med att skriva, men tids nog ledsnar jag. Därför har jag nu bestämt mig, jag skall banne mig inte ledsna på denna blog! Minst två inlägg i veckan skall det bli, och där med basta!



Så, nu var det sagt, återgår till mina dagliga funderingar nu.

Jag svär ganska sällan. Jag säger "fan" då och då, men det känns inte riktigt rätt i munnen att svära. För någon månad sen så sade jag ordet "fitta", vet inte i vilket sammanhang det var, men jag vet att Andreas var där. Han sade nämligen att det var den första gången han hört mig säga just fitta, och vi hade då varit tillsammans i ca 5-6 månader. Det är lite märkligt tycker jag nog, att jag som sextonårig gällningebo inte svär i var och varannan mening. Jag vill inte kalla mig pryd, även om många andra säkert vill det, jag ser helt enkelt inte det positiva i att säga ord som fan, kuk, fitta, hora, jävlar, helvete, och så vidare.. Jag misstänker att man slänger ur sig dessa ord i brist på annat, alltså i brist på kunskap i att uttrycka sig. Förlåt. Men jag tror att det är så. Inte ens när jag slår mig så svär jag, jag säger mest aj. Andreas kom precis med ett tillägg till min teori, han säger att när jag väl svär, så har det inte samma effekt som när andra gör det. När jag svär är det tydligen mest charmigt och gulligt, just för att det inte är någon vana för mig. Jag förstår inte riktigt logiken i det, borde inte svärordets budskap förstärkas om det används sällan?



Under påskhelgen var jag på Öckerö på påskfest. Det var inte särskilt skoj. Jag gillar inte technomusik på högsta volym. Inte på lägsta volym heller, men på Easter feaster (som festen var döpt till) så spelades techno på högsta volym i det enda rum där man kunde vistas utan att frysa ihjäl. Man kunde alltså inte prata på annat sätt än att skrika i den andres öra. Efter några timmar kom dansbandet Glädjepojkarna dit och spelade för oss. de lät såhär: (vet inte hur bra kvaliteten är.. )

När jag och Andreas gett upp hoppet om att det skulle börja spelas bra musik gick vi och lade oss i någon form av byggnad som låg lite avsides, avsedd som sovsal eller nåt.

Fördelar: Element, inga människor som störde, ingen musik som störde, tillgång till toalett.

Nackdelar: Ingen isolering (svinkallt trots element), bara kallvatten, och dålig luft (enligt mig).

Jag tyckte ENTE om det. Vi vaknade klockan tio i elva och kollade när nästa buss till Hönö skulle gå (där färjan till fastlandet avgick) vi blev mycket ledsna. den gick precis när vi stod och kollade busstidtabellen. suck. nästa buss skulle gå 12:29. Så frilufsiga som vi är jag och Andreas, så bestämde vi oss för att gå till hönö. det var LÅNGT. Vi hade inte ätit frukost. Det tog ungefär en halvtimma att hitta en affär på vägen från propellerfabriken till hönö, och det vi hittade var Henry's kiosk, där de sålde en dag gamla frallor och Mini Meal. Det blev en prima frukost. När vi satt på en bänk nästan vid havet och åt, med solen i ryggen och mordlystna fiskmåsar runt omkring så kände vi att öckerö faktiskt var ganska mysigt ändå.