Mörk tisdagkväll on my own.

Jga trodde att jag skulle spendera denna kväll med minst 4 andra personer. Jag trodde att skulle ha en trevlig, social kväll med ett par klasskompisar, men folk verkar skita fullständigt i det. Nu är jag själv igen. Dyster som bara den.

Jag har kommit på att tv-serier inte är nåt för mig. Jag tittar på några avsnitt, sen missar jag ett avsnitt, och därmed tappar jag helt intresset för serien. Kollade precis på House. Den är ok, man måsta inte hänga med så jäkla bra.

Nu mår jag illa. Jag tröståt precis plättar. Inte nåt jag rekomenderar. I ett svagt ögonblick för nån halvtimme sen funderade jag allvarligt på att bli bulimiker, men så kom jag på att jag hatar att kräkas. Fan också..

Våran ytterdörr är mycket svår att låsa innifrån. Speciellt när man har suttit och skrämt upp sig själv med tankar om att det smyger runt våldtäcktsmån och psykopater i skogen utanför. Närmsta huset ligger 100 meter härifrån. Tanten som bodde där ligger på ålderdomshem.

Jag tycker inte om kvällar. Hemma. På landet. Jag hatar det vid närmare eftertanke. Att bo på landet alltså. Undrar om man fryser mindre i stan. Jag fryser som fan, och jag är på landet nu. När jag är hos Andreas fryser jag i princip aldrig.

Man behöver nog sina föräldrar. Dom är dom viktigaste. Dom är för långt bort. De har varit borta i 5 dagar. Inte så satans mycket! Sluta vara en sån bäbis Linnea! Skärp dig!

Jag är rädd för fåglar (även uppstoppade), djupt, mörkt vatten, och stora fartyg med svarta skrov.

Puss..
Linnea, Nea, Gandalf, Biibii.